Vad är café de Paris sås egentligen

Café de Paris-sås är ett schweiziskt kryddsmör som föddes på 1930-talet och gjorde entrecôte till en världsberömd rätt. En liten restaurang i Genève höll denna hemliga sås för sig själv under åren, men idag serveras varianter på steakhouse världen över. Vad gör den egentligen så speciell?

En schweizisk hemlighet från 1930

Herr Boubier skapade originalet på sin restaurang Restaurant du Coq d'Or i Genève år 1930. Hans svärson Freddy Dumont tog receptet och öppnade Café de Paris

Framgången blev omedelbar. Mottot "Ofta imiterad, aldrig överträffad" uppstod från hur många som försökte kopiera detta enkla men perfekta koncept. Det är rätt imponerande egentligen.

Vad innehåller originalreceptet?

Receptet är strikt hemligt, men källor tyder på örter som dragon och timjan. Dijonsenap, vitlök och persilja går troligen också in i smöret. Ingen har lyckats återskapa det exakt.

Rivalen Le Relais de Venise gjorde sitt försök 1959 med en sås innehålande kycklinglever och timjanblommor. Original-restaurangen förnekar att det är en kopia, och smakskillnaderna är märkbara för den som provar båda.

Gör din egen version hemma

Du behöver smör, som bas. Fräs hackad lök och vitlök tills de är mjuka och gyllenbruna. Tillsätt dijonsenap, en skvätt citronsaft och worcestersås.

Blanda i finhackad persilja och timjan
Lägg till kapris och sardellcrème för umami
Mixa allt med rumstempererat smör
Smaka av och justera krydningen

Servera en klick kall sås på varmen entrecôte så den smälter och blandas med köttsaften. Förvara i kylen upp till en vecka.

Där hittar du såsen idag

Originalreceptet serveras fortfarande på Chez Boubier i Genève och dess franchiser i Dubai, Schweiz och Europa. L'Entrecôte kedjan har växt snabbare med restauranger i Paris, London, New York och Riyadh.

Café de Paris-sås är tillbaka i trenderna. Franska bistroer och steakhouse världen över serverar nu varianter av denna klassiska sås. Det är främst hemlighetsmakeriet omkring originalet som håller intresset levande och det funkar. Efter nästan ett sekel är smöret fortfarande en rätt värd att flyga för.